Familjedaghem är ett mer omfattat begrepp som egentligen betyder att barn tas om hand av en barnvårdare, t. ex. en dagmamma eller en dagpappa dit barnen går medan föräldrarna jobbar.

Detta brukar ske i vårdarens eget hem. Det positiva med denna typ av verksamhet, är att små barn får möjlighet att fortfarande vistas i hemmiljö samtidigt som barngruppen inte är så stor. Små barn klarar nämligen inte av större grupper.

Visserligen anser politiker att denna omsorg inte är så bra, eftersom barnen riskerar att bli för isolerade och att det blir mer som barnpassning där vårdaren inte gör så mycket med barnen, men trots allt har många föräldrar visat uppskattning för verksamheten. Nu för tiden är dessutom många dagmammor anställda av kommunen och utbildas även på området om barnpedagogik etc.

Numera finns det dock bara ett fåtal dagmammor kvar, tyvärr, vilket kan tyckas är synd eftersom barn normalt inte är gruppmogna förrän i treårsåldern och redo för förskolan, i alla fall inte i stora grupper.

Byte till förskola

När barnet blir lite större, brukar man skicka det till förskola. Innan treårsåldern kan det få negativa konsekvenser, eftersom man måste vara försiktig med små barn i större grupper som inte ännu är redo för det. Men vid fyraårsåldern tycker barn i regel att det är roligt att vistas med personer i samma ålder och få tillfälle att utveckla den sociala gemenskapen en förskola ger. De blir dessutom mer självständiga och vill visa att de kan själva. Det är då tillfälle att ge dem chans att utforska nya miljöer, att vara borta en stund från mamma och pappa och att få bidra med sin kreativitet och få beröm för den.

På förskolan ges barnen tillfälle att pröva på hur det är att vara i skolans miljö och vad som gäller där, till skillnad från dagisverksamheten eller dagmamman som mer handlar om lek och barnpassning. Har man dessutom varit i en mindre barngrupp hos dagmamman, är man till synes en aning förberedd på förskolans aktiviteter, vilket kan ge en mjuk övergång för barnet.